Jag tror allt började en dag
det är väl oftast då det börjar för mig
det slår slint i huvet när jag vaknar
och helst plötsligt är
den där fixa iden där
han kom inte som ett bombnedslag
för detta har hänt förut
men mera. explosivt.
det kom till mig
sakta gradvis slowmotion accelererande
o-najsa vibben
helt plötsligt var han där
helt plötsligt fanns han här
han verkade inte prata med mig
men befann sig i mitt hem
på min skola
på MIN fest
där jag sov och sket och åt och
pratade i telefon
fast han var inte där för jag var där
och när han sedan kom in på samma skola som mig flyttade in istället för mig tog mina andetag steg före mig i mitt steg och sedan satte sig bredvid mig i rummet intill som vi tilldelades och sedan
tittade på
mig
så visste jag inte att han var där för mig
utan att jag hade varit där för han
jag hade velat vara hans steg
jag hade velat vara i samma steg
